Katthem
Nej nu har jag suttit och stirrat på katthem i säkert 2 timmar. Jag kan bara inte förstå hur man kan lämna iväg en katt. Lämnas att dö. Lämnas att avlivas, lämnas åt år av frysande. Jag kan inte sluta tänka; tänk om det var mina katter som satt där. Tänk om mina katter hade avlivats?
Jeppe & Jalle har en historia för sig. Jag skrev ut på min facebooksida att jag var intresserad av kattungar. Har alltid älskat katter/djur överhuvudtaget. En lördagmorgon ringer en gammal klasskompis mig. Hon berättar att hon sett på min sida att jag vill ha kattungar. Hennes ex ska tydligen då avliva sina två pga allergi. Dom var då 6 månader. Jag hoppade upp ur sängen och sa åt henne att komma över med dom. 30 minuter senare kommer det någon och plingar på dörren. Då står hon där med två små liv, en kattlåda, kattsand och kattmat.
Jeppe var den nyfiknaste. Jalle sprang under sängen direkt när han kom. Dom hette då Valdemar(Jeppe) & Svartenbrant(Jalle). På försäkringen heter dom Isak och Lukas. Men nu tror jag att jag har bestämt mig. Men i alla fall. Direkt när dom kom lyfte jag upp Jeppe. Det första jag fick var en fis! Då kom det fram att dom har känsliga magar båda två och bör inte äta mjukmat. Även fast dom får det ibland ändå eftersom det är supergott.
Det gick en dag, sen började Jalle komma fram från sängen. Men så fort det kom hem en kille/man till mig så sprang han direkt under sängen igen. Jalle är fortfarande rädd för män, men springer inte och gömmer sig som förut.
Jeppe var framme och ville ha mycket uppmärksamhet. Jalle fick nog den mesta. Kastrerade dom nästan direkt. Tänkte inte ens tanken att ha dom okastrerade. Idag är dom 1,5 år och friska och krya. Världens keligaste och hungrigaste. Om man sover för länge blir man slickad i ansikte och händer. För då vet vi.. att matte vaknar och blir arg och går upp ur sängen. Mission accomplished.
Kärlek till bröderna Jeppe och Jalle!
Kommentarer
Trackback
